Katter lär det ha funnits länge på Gullholmen. Förr var det antagligen bondkatter i mer eller mindre tamt skick som strövade runt bland hus och husgrunder och höll efter gnagarna. Farmor Bertha berättade gärna om hur hon genom tålamod och list matade in en förvildad honkatt och fick den tam. Gradvis flyttade hon matskålen längre in mot huset och till sist in i köket. Den fick namnet Snurran. Idag är många katter också sommargäster, som får följa med sina familjer på sommarviste. Katter vi själva haft och känner har ett sjätte sinne när det närmar sig hemresedags, som inte är populärt. Då kan de gömma sig i en vrå på vinden eller stanna ute extra länge för att om möjligt komma undan.
På våra promenader på ön träffar vi ofta på katter av olika slag, allt från bondkatter till stiliga raskatter. Ibland vill Hans fotografera en katt som sitter snyggt i tilltalande miljö, men ”tyvärr” är dessa katter ofta väldigt sociala och kommer hellre fram och hälsar i stället för att sitta kvar som fotomodell…
Själva är vi numera hundägare och träffar också många hundar på våra rundor.
I boken kommer självklart både några katter och hundar med, men kanske inte just de här.
Emmalena och Hans
Vår egen ”Bilbo”, en bichon frisé